Från början inte så hög, men den fanns där.
I ett svagt ögonblick slutade jag bygga, jag la murbruket åt sidan, knackad fram ett hål och lät någon krypa in.

Det var vår och solen värmde. Underbara vår.

Att jag inte lär mig?

Nu har jag byggt en mur inom mig igen…. Den är högre, starkare och varje springa fogar jag desperat igen.  

Nu står du här framför mig….

Din kram, din beröring, din närhet gör att det skakar. Jag behöver ett jordskalv.

Du lockar på många sätt, jag vill plocka ner några stenar, kika över kanten, prova igen ..kanske, kanske.....men mitt hjärta vill du bara låna.

Jag är ledsen men den muren kommer du inte över, det finns ingen port som är öppen.

Så jag fortsätter att bygga, högre och högre.

Jag saknar hans kalla nos mot min kind

hans sällskap.
hans  kärlek och glädje
hans skall när någon kommer

hans huvud som läggs på sned

hans tass på min arm när han vill bli kelad

att han ligger vid min sida på kvällen

Jag saknar min bästa vän!!

Min älskade hund och vän har fått diagnosen Immunmedierad  Hemolytisk Anemi samt en cysta liknande förändring vid levern. Han är på djursjukhuset med en förhoppning att dom ska hitta ett sätt att göra honom frisk. Men vad jag kan förstå av veterinärernas blickar och håglösa prat är det kanske för sent.

Det är bara andra natten fotändan på min säng är tom, och jag undrar hur det kommer att kännas om detta är för alltid?

behöver inte förklara...du vet.