Dörren knirrade, små fötter sprang snabbt mot sängen. När vi kom in i rummet låg han där och låtsades sova. Men jag hörde att han var uppe redan kl sex.

När vi började sjunga slog han upp ögonen och spelade nyvaken. Paketen slets upp i en hast och ett nöjt leende spred sig över hans ansikte.

Vid tårt ätningen efter frukosten sa han ”Mamma det var tur att jag fick en peng med, så att jag kan köpa nya Pokémon kort”.

Min yngsta älskling fyllde sju år idag, och Pokémon i alla dess former fyller hans tankar just nu. Han älskar fortfarande att kramas och vara nära. Snart är även han äldre och behovet att krama mamma kommer att minska.

Men inte ännu…så jag tar alla tillfällen att njuta av det så länge det går.