Från början inte så hög, men den fanns där.
I ett svagt ögonblick slutade jag bygga, jag la murbruket åt sidan, knackad fram ett hål och lät någon krypa in.

Det var vår och solen värmde. Underbara vår.

Att jag inte lär mig?

Nu har jag byggt en mur inom mig igen…. Den är högre, starkare och varje springa fogar jag desperat igen.  

Nu står du här framför mig….

Din kram, din beröring, din närhet gör att det skakar. Jag behöver ett jordskalv.

Du lockar på många sätt, jag vill plocka ner några stenar, kika över kanten, prova igen ..kanske, kanske.....men mitt hjärta vill du bara låna.

Jag är ledsen men den muren kommer du inte över, det finns ingen port som är öppen.

Så jag fortsätter att bygga, högre och högre.